Caroline

Då har andra dagen denna veckan gått mot sitt slut med, har varit så fruktansvärt dålig på att blogg sen mitt brejk men ska försöka skärpa mig lite!
Idag så börjades dagen med en lektion i Nya Testamentet och vi snackade om Uppenbarelseboken, fyra olika sätt den tolkats på genom tiderna och så där, det var inte så mycket prat om sista tiden så utan det blir det mer av längre fram på våren. Låter som en sjukt tung kurs man har framför sig! :P

Efter skoldagen var slut så tog jag tag i mig själv och såg till att det blev ett träningspass av, har ju tappat flytet där med, när blev jag så lat igen? :P hehe :D Det var sjukt gött att ha tränat iallefall och fick den energin jag behövde för att åka ner till söder förr att gå på Team-träff med mitt team från Hillsong church hemma hos Eric. Måste säga att det var en riktigt mysig lägenhet, minisovrummet och allt. En sån lägenhet skulle jag ju inte tacka nej till direkt! =)

Det var en mysig kväll iallefall, man fick tjöta lite, det var lite snack om teamet och teamets plats i kyrkan och sånt. Och saker som ändå kan ha varit lite difusa blev så mycket tygligare. Sen kändes det bra att det kom upp hur olika personer fungerar på olika sätt i teamet men att det är okej.

Jag ska vara ärlig och säga att vissa söndagar när jag åker hem från kyrkan känner jag bara att jag har varit så kass och inte gjort någon nytta. Inte pratat med så många och sådär, och till en viss del så kunde jag ju faktiskt gjort bättre ifrån mig, kanske skulle ha bett lite mer över dan innan, men samtidigt så kanske jag gjorde nytta i det som jag faktiskt gjorde det mötet. Jag kan ju inte veta hur Gud har använt mig, han vet ju verkligen konsten i hur man gör något i det lilla. Det finns en vers i bibeln som jag älskar, Luk 18:27. I Bibel 2000 så står det att "det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud". Den är så enkel den versen och så trygg på något sätt. 

Jag har inte så mycket att tillföra bara i mig själv men Gud kan använda det, som han ändå har lagt i mig, och göra något mycket mer än vad jag kunde tänka mig! Jag ser mig själv och jämför mig med dom runt omkring som verkar så mycket mindre blyga och mer färgstarka och allt vad det kan vara. Det gör ju att jag mår dåligt, att jag funderar på vad jag har för plats egentligen.
Ibland när man ska göra något i kyrkan känns det som om "varför kommer jag här och tror att jag kan göra något", men det handlar ju egentligen inte ALLS om vad jag tror att JAG kan göra, utan det handlar om vad Gud kan göra, hur HAN kan använda mig! Varför ska det vara så sjukt svårt att fatta ibland, för visst sitter jag och skriver ner det nu men om någon vecka kommer jag lika fullt tänka i samma banor igen. Varför är det så svårt att bara lite fullt ut på Gud? 

För mig, och jag tror att det är så för fler, så borde det finnas en ständig bön i att våga lita mer på Gud och sluta ta mig själv på så fruktansvärt stort allvar! Jag KAN INTE vara mer än jag är, men Gud kan göra vad han vill med det som finns i mig, han vill ju inte att jag ska vara någon annan! Ja menar om jag skulle köpa en hund så skulle ju inte jag vilja att den försöker bete sig som en katt? Sjukt sämst liknelse kanske men försöker bara få fram att det finns en mening med varför vi är som vi är och varför vi inte är som vi inte är!

Nu har jag svamlat massa igen! :P Ibland så blir det bara så, det får ni leva med! =) Jag är inte bäst på att formulera mig, men ibland vill man bara försöka få något sagt och då gör jag så gott jag kan! :D

Taggar inför helgen nu! Längtar efter kyrkan, hinner ju bara på ett möte, det vid 15, men det kommer bli grymt! =)
Ingen som har lust att hänga på? :)


Ha det gött!