Caroline

Romarbrevet 13:9-10

Att Gud är kärlek och att han vill att vi ska älska varandra är något man hör väldigt ofta. Ändå finns det många som tycker att det är lite jobbigt med buden, med lagen, att det finns så mycket "du skall inte" inom kristendomen. Jag har alltid tänkt att "fast det är ju snarare du borde inte", för vår egen skull liksom. Nu när jag läst detta tänker jag att de tio budorden inte är så konstiga, det handlar ju om kärlek även där och behöver absolut inte ursäktas.

Det främsta budet för oss är att vi ska älska vår Gud av hela vårt hjärta, hela vårt förstånd, hela vår själ och hela vår kraft och sedan kommer att älska vår nästa som oss själva. Det är ju precis det som de tio budorden handlar om! Om jag älskar Gud över allt annat så tillber jag inga andra Gudar, om jag älskar mina föräldrar så hedrar jag dom. Om jag älskar mina medmänniskor kan jag glädjas med dom i det dom har istället för att vara avundsjuk och vilja ta det ifrån dem.

Alltså ser jag det inte som att jag inte får göra massa saker utan snarare att jag ska leva i en kärlek som gör att jag vill leva efter dessa budord. Det är inte alls lätt att älska alla alltid, t.ex de störande barnen som skriker i örat på en på tåget och knäar i sätet så man får en duns i ryggen med jämna mellanrum. Men hjälp vad mycket gladare man blir och bättre man mår av att fokusera på att de har roligt ihop och glädjas med det istället för att störa mig på hur de stör mig under min tågresa.

Jag tror att man får göra ett val att älska och jag tror att det valet får göras om och om igen. Jag vill älska människor för Gud älskar människor, alla människor. Jag som annars är en rätt lättirriterad person, speciellt vissa tider under dygnet, vill kunna glädjas med de omkring mig. Det är skitsvårt och jag kommer misslyckas så många gånger men det kan väll bara bli enklare?

Gud är kärlek och när vi älskar varandra tror jag att det glädjer honom!